Paris är den snyggaste och äckligaste staden jag någonsin har varit i. Paris tunnelbana är som en hög av mylla, bågnande under sin egen vikt. Växande, slingriga armar klättrar över kanalen och under floden som rötter. Golvet är svartbrunt och skyltarna som anger stationsnamnen har ramlat bort. Kaklet verkar ha slitits ned från väggarna i raseri. Mannen som bor på mitt stopp, och sover barfota på bänken, är rasist. Längs alla kanter rinner vatten i strida strömmar. Jag undrar varifrån det kommer och vart det är på väg, för det är överallt och det rinner alltid. Under jord är telefontäckningen dålig och när vagnen börjar rulla finns den inte alls. Normala krav på infrastruktur gäller inte alls här.
Jag tar tunnelbanan mot Belleville för att besöka ett tofu-ställe som tydligen serverar perfekt soppa för typ två euro. På väg från tunnelbanestationen Stalingrad går vi förbi en man som byggt en grill i en kundvagn och på den vänder han sakta fyra majskolvar. En fet rök som luktar hemtrevligt möter blåser en bit framför oss, så att vi måste passera genom den som genom en ridå.
Best Tofu är ljusare än en hockey-arena och saknar helt menyer. Genom att peka på våra bordsgrannars rykande soppskålar fyllda med mjuka moln av tofu lyckas vi beställa in lunch för två: soppa, friterat bröd och varm sojamjölk. Det är salt explosion av umami, som vägs upp av tidigare nämnda tofu-moln (som svävar någonstans mellan otroligt gott och lite obehagligt)och underbart frasigt. Så frasigt att man blir lite religiös. Och väldigt kladdig om fingrarna. Brödet, är det munkdeg? Är det en friterad baguette? Ingen vet. Ingen frågar. Man äter och försöker att inte spilla buljong på sin bordsgranne som med största sannolikhet sitter mer eller mindre i knät på en.
Adress: 9 Boulevard de la Villette, 75010 Paris.
Prisklass: Det billigaste du någonsin kommer att äta inom EU:s gränser.
Övrigt: Här kan du, i motsats till många andra restos i matens huvudstad, få tag på en matbit under det siestaliknande svarta hål som infinner sig mellan lunchtid och middagstid.
Detta är det första inlägget i en serie av inlägg där jag av oklar anledning approprierar på att kunna något, vad som helst, om Paris matscen. Det gör jag naturligtvis inte. Men man kan ju låtsas. Säg gärna till om jag missat någonting, för det här ska förhoppningsvis bli en podd vad det lider! Vad ska ni göra åt saken.