Du kanske kommer till Paris sent, med flyget som landar vid niotiden, och luften är fuktig och kall fastän dagen varit skållhet. Du kanske slår dig ned på en sliten, rutig stol när tåget börjar rulla in mot stan. En man i grön dräkt och virkad liten mössa kanske kliver på vid stationen efter flygplatsen. I släptåg kanska han har han fyra barn i samma kläder. I så fall dirigerar han dem bakom sig som ett gäng nyfikna ankungar, och viftar åt barnen att stanna när han hjälper tre unga kvinnor i lockigt hår uppsatt i bollar på huvudet, att lasta ned sina väskor på perrongen. I mittgången sjunger kanske en kvinna på knackig franska i en mikrofon med rundgång.
I så fall måste du ju gå till Chez Janou. Det var på Chez Janou jag fick en avhyvling av en gigantisk bartender i nattsvart filthatt för att jag inte beställde vinet genom att säga namnet på regionen varifrån det kommer, utan färgen, avmätt, på engelska. Han lutade sig fram över disken, såg mig i ögonen och upprepade så att saliven sprutade: "One glass of red wine!!!!!!!". I falsett. Sedan dess är jag noga med att alltid beställa ett glas Côtes du Rhône, eftersom det är den enda vinregionen jag kan uttala på franska. Eller så beställer jag naturvin, om bartendern ser snäll ut.
Tänk på en fransk bistro. Chez Janou är den. Inklusive den elaka bartendern, korgen med friterad småfisk som dunkas ned på bordet, de brödsmuliga dukarna och bandpastan med sniglar. Beställ ett glas vin och drick det på kullerstensgatan, i den lilla lövkyrka som formats av trädkronorna utanför, för livet behöver inte vara svårare än såhär alla gånger. Du kom ju just. Andas. Upptäckten av den nya, berusande parisiska matscenen kan vänta tills imorgon.
Adress: 2 Rue Roger Verlomme, 75003 Paris.
Prisklass: Medel. Dyrare än din vanliga kvartersbistro. Men så är Chez Janou inte heller din vanliga kvartersbistro, utan en dunkelt belyst liten pärla och den restaurang som jag skulle ta med en person till, vilken jag vill övertyga om att flytta sitt pick och pack till kontinenten för alltid.
Övrigt: Har du inte bokat bord skriver du upp dig på väntelistan. Det är bara trevligt, då kan du dricka vin på trottoaren så länge. Men visa inte hur trevligt du har det – och tro mig, det kommer att vara väldigt trevligt – då ger hovmästaren, som inte är införstådd i kösystemets gyllene regler, bordet till någon annan och fyller på ditt glas istället.
Detta är det första inlägget i en serie av inlägg där jag av oklar anledning approprierar på att kunna något, vad som helst, om Paris matscen. Det gör jag naturligtvis inte. Men man kan ju låtsas. Säg gärna till om jag missat någonting, för det här ska förhoppningsvis bli en podd vad det lider! Vad ska ni göra åt saken.